lördag 3 januari 2009

dansbandsastek

Jag är en självplågare.
Det finns något värre än tortyr och det är att utsätta sig för att lyssna på sin absoluta hat-musik. Dansband. Det gör jag nu, i stereo, i utbildningssyfte. Och jag liiider. Trust me, jag njuter inte ett dugg.


Varför?

Jo.
Min nästkommande roll som jag ska spela på Wendelsberg är nämligen en 15 årig dansbandsälskande blöjraggare. Mitt absoluta favorithatobjekt av människa. Jättelämpligt att jag fick den rollen. Tack Joel. Verkligen.

Nej okej, så illa är det inte. Men jag tål verkligen inte musiken och nu har jag gett mig fan på att jag ska lyssna på en massa Sven Ingvars fram till premiären. Så jag kommer i rätt stämning. Jag mår konstant illa. Men det är det värt. Ingen ska komma fram till mig och säga att jag inte offrar mig för mina roller.

Jadu "Massy". Välkommen.





















Dödsfiender

2 kommentarer:

  1. trodde du var hemma-tam nog att välja något i stil med Larz-Kristerz eller varför inte; Svenne Rubins?

    SvaraRadera
  2. tyvärr välsignades jag med inte med den turen att jag kunde välja. Karaktären är nämligen ett hårnackatt Sven Ingvars fan...

    men Svenne Rubins lyssnar jag på vid sidan av för att underlätta lite :P

    SvaraRadera