Det är en såndär måndag då man bara vill skeda sig igenom allt det där dumma och tråkiga tills det blir tisdag. Trasa sönder vardagen med lite bar hud att röra vid. Men, det blir ju aldrig som man vill och istället för jag nöja mig med mikrovärmt bröd och oboy. Slitna monloger och förgäveskrivna kärleksdikter.
Fy fan för raggsocksrealismen. Kom och slå in nu. Drömmen och kärlek. Bara kom. Jag är så jävla redo.
Linser som skaver, döden som lurar i varje kåtslag. Ja, jag känner mig ensam. I varje sekund jag andas. Vem bryr sig. Livet går vidare ändå. Jag flyter med i café de Paris-såsen. Och du är lycklig. Till och med på korten jag fick igår av M. Du förtjänar varje sekund.
Horisonten. Det är vi nu igen. Jag känner att vi kommer att komma varandra mycket nära i år. Närmare än någonsin. Detta är insiktens år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar