Fredag, helt plötsligt. Och en rysning letar sig upp mellan skuldrorna. Det är lov. Något som jag helt förträngt. Det innebär ensamhet. På riktigt. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Det ska bli skönt på ett sätt. Men trist på ett annat.
Just nu vill jag bara sova ikapp mig. Se en lång film.
Fast snart är det scenskoleprov... Shit. Börjar bli nervös.
Ge mig ett par vingar.
Några extra tusenlappar.
Lite skedning.
Jag begär inte så mycket just nu.
Bara en lång, lång omfamning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar