Hösten är unik. Ingen annan årstid tror jag, ger oss mer längtan efter en större mening i livet. Jag är melankolisk, trött och käerlekskrank.
November är här och lägger sig över mig som en filt. Men jag är inte rädd längre. Den vill inget ont, den vill bara ge mig längtan. Den stora. Efter mening och eftertanke. Det spelar ingen roll om du tror på något eller inte gör det gör du i alla fall. Du är en människa, förr eller senare så sitter du där och känner dig liten. Glöm då inte att alla gör samma sak.
Tllåt dig själv att stanna upp. Det är faktiskt ganska häftigt med saker som man inte vet någonting om.
Höstens låt är defenitvt denna. Autotunade rymdforskare i melankolsik, filosofisk chilloutmusik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar