Jag ska inte behöva ursäkta mig men jag kan bara inte leva sådär på ytan. I neonljusen på boulevarderna. I ständig flykt undan allt mänskligt som jag har inom mig. Jag har en kropp och den är min. Jag har en hjärna och den är min. Den är faktiskt ingen annans att ta. Den är off limit. Jag ska kunna stå emot och bilda min egna uppfattning om världen runt omkring. Jag är en människa. Inget tomt skal. Den känns viktigt att säga lite högt varje dag. Så jag kommer ihåg. Så jag inte går omkring och fjantar mig med skam och dylikt. Jag är den jag är och jag behöver inte anpassa mig.
Idag har jag grävt ner mig i Tom Wingfield. Imorgon är det måndag igen och genomdrag första akten med Lavv. Känner att min hals spökar lite. Det får den inte. Har inte tid. Mitt försök att eliminera allt slags privatliv går som smort. Snart lägger jag ner msn också. Vänta bara. Fan vad jag är duktig.
Och i gaza faller bomberna. Varför? Räckte inte förintelsen, apartheid? För det verkar ju vara så att det är precis så de behandlas nu. Ibland får man skämmas. Och det är för precis sånt här. Vi lär oss visst aldrig.
Musik har jag inte pratat om alls på länge.
Appropå inget.
I skrivande stund ljudar Timo Räisänens senaste upp rummet. Otippat. För jag lyssnar aldrig på honom. Fröken Edelweiss fel. Men den är bra.
Kommer med en liten lista sen vad som annars gäller.
heja!!!
SvaraRadera:)
puss