Det är natt.
Och utanför mitt fönster
lyser de klotformade gatlyktorna upp
Oskar Lundgrens väg.
Det är januari.
Småblåser nollgradigt.
Och jag är ensam.
Mina ögon är trötta, hungriga,
fulla av längtan efter det där
stora obeskrivliga.
Om man kysser mig nu
lämnas man inte oberörd.
Vemodet bultar i blodet.
Ge mig
en fullmåne
en häst
en öken
en prärievarg
stövlar
hatt.
Jag har för stora ögon.
Tar in för mycket luft.
Min kropp vibrerar.
Det är sånna här nätter
man lämnar kroppen
och håller fast stjälen
så den inte flyger iväg.
Det är sånna här nätter
man borde kyssas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar