håll i er (håll i varandra)

Jag ändrar, ställer om. Nu börjar resan mot resan. Och den börjar där den alltid har börjat: hemma.

Melankolin slår till och hösten bygger bo i hjärtat. Man älskar lite mer med rötterna. Tar i, i vemodet. Blir mer mörkröd. Jag är hopplöst i förlorad i mina drömmar som vanligt. Det tas i med moll. Kärlek till bristningsgränsen. Rädda oss undan. Kyss alla tårar. Regnet rensar våra muskler. Vi blir nakna.

I höst kan vad som helst hända. Bring it. Domedagen är nära och innan dess ska jag vara beredd. Läsa alla episka böcker, lyssna på all episk musik och bege mig på episka resor. Ha Sagan om ringen-marathon, zeldanätter. Det ska bli lite som förut så jag kan ta i igen och den här gången: lyckas ta mig ytterligare en bit mot mitt mål. Jag har inte gett upp skådespeleriet riktigt än. Jag behöver hitta min nish. Vad jag vill med min konst. För jag har nog kommit på det nu. Det är konst jag bedriver. Därför är det nog viktigt att jag vet vad jag vill och hur och varför och så vidare. Jag måste vara väl förberedd. Kunna försvara mig, slåss för den. Om jag ska lyckas måste jag veta saker. Inte allt. gud nej, absolut inte allt. Men en del. Jag måste tro på mig själv igen. Det finns fortfarande folk som tvivlar på mig, skrattar (nej det är inte lögn, ej heller matyrskap). Jag ska bevisa att jag är lycklig för hela världen. Att inga vassa armbågar i världen kan slåss mot något sådant. Jag ska skugga mig, snälla mig, lära mig framåt. Jag ska tamigtusan bli något alldeles extra!

Se upp alla högljudda mediaoffer, här kommer någon som ska blyga sig fram!




(allt är lite mer snö hemma
lite mer poesi
på gott och ont
något annat finns nämligen inte att göra)

Kärlek.