Where the action was

Ett blogginlägg i månaden? You bet ya! Det tar sig. Vem vet, sen kanske det blir ett i veckan, en om dagen, två om dagen, total isolering och bara blogg för resten av livet. Eller inte. Vi börjar med ett i månaden. Det är allt jag kan lova.

Sååå, vad har hänt?

Tja, mest elände. Jag jobbar för mycket, det är väl egentligen hela kontentan av mitt sorgliga liv just nu. Det är för mycket med 100% i ett jobb man inte väl sluta upp i. Så efter mars månad så tar jag ledigt och går ner i procent. Mina kina-pengar är strax intjänade i alla fall och förberedelserna har börjat. Skulle ju vara kul att vara mentalt förbered också liksom. Närmast står vaccinationer, i slutet av mars det med av någon anleding. Egentligen skulle det bli tidigare men en överentusiastisk vaccinationssköterka bokade in oss på ett möte med deras enda vaccinationsdoktor istället. Mycket skumt. För egentligen har vi ju koll på allt och behöver inte lägga upp någon rutt med någon doktor. Nåja, bara det blir gjort.

Annars så är pappa på sjukhus. Lunginflammation+hjärtsvikt. Han ska nog komma hem i veckan men den senaste veckan så har man varit lite orolig. Inte för att det någonsin var jätteallvarligt men ändå...han ska ju inte ligga där liksom, han är ju pappa. Odödlig.

I teaterns värld går det upp och ner. Har gjort slut med Laktos. Det fick bli så. Jag koncentrarar mig på Teater Zip i sommar istället. Ska bli kul att spela med dom igen. Återkommer med datum om man är intresserad av att se mig.

I sommar ja....

DÅ BLIR DET COLDPLAY!

Så, då var det sagt.

På Where The Action Is här i gbg den 28 juni. Biljetter köpta och jag längtar som en olyckligt kär efter kärlek. Dessutom så var det bandsläpp nyss och tydligen så dyker både Bright Eyes och Glasvegas upp också på festivalen. Två band som jag varit väldigt nyfiken på. Dags att kolla upp.

Februarimusiken är annars sorglig, svullstig och mörk klezmer.

The Cracow Klezmer Band -De Profundis.

På återseende. Kärlek och tröst.